Spring förgäves kärleken vänder inte...

Aldrig känt sånt självförakt som jag gjorde igår, det är som du förpestar luften när du andas att du bryter ihop när du ser sorgen i hundens ögon för inte ens den ser på dig som en bra människa, skriken hörs inte dom är bara som ett eko i ditt i huvud som inte vill höra ljudet av ditt namn, du kan inte ta i snaran för blott den skulle ruttna om du trär över den runt din hals som den ros som vissnar så fort du ser på den med dina tomma svarta ögon som skriker efter den slampa du ser i spegeln.

 Så i alla fall det som jag gjorde idag för att komma på lite bättre tankar var att kolla på rederiet och sitta och njuta av ljudet från dom finska männen som är med där, vet inte vad det är riktigt men har alltid dragit mig till finska män och jag tror det är rösten som gör det i alla fall om dom pratar finlandssvenska det är extremt sexigt… Dom jag tänkte på från rederiet är (Erik Kiviniemi) och (Mats Långbacka). Så det fick mig på lite bättre tankar även om jag står fast vid självföraktet. =(

 I förrgår kände jag självföraktet ännu mer för du kramar den du älskar riktigt hårt och känner doften av honom och hur mycket du älskar honom, men känner samtidigt att han inte älskar dig allt du gör mot honom är av kärlek men känner att det inte är så för honom, du kramar honom hårdare och vill inte tro på din känsla men när känslan är så stark att du börjar gråta men han bara vill släppa taget då stämmer nog känslan trots allt. Att han faktiskt inte älskar dig och det gör ont och det är klart att du bara vill springa efter men för vad?. För den där kramen som ändå inte betyder något på samma sätt som för dig som den gör för honom? Nä jag tror inte det, visst du väntade kanske ett tag men redan inom loppet av fem minuter vet du att du väntade förgäves…



Läkaren dra åt snaran och lögner

Jag börjar förstå varför man är som man är fick veta lite mer om
släkten genom släktforskning som min mors kusin gjort. Och jag vad
kan man säga jag är tydligen släkt med Svullo som hade samma humor
som min bror har men som led av depression och tog livet av sig. Sen
visste jag sen tidigare att mamma har en faster som är schizofren där
jag i små drag även visat tecken, sen finns det en dotter till mammas
kusin som har haft ätstörningar, självskadebeteende,
narkotikaproblem och precis som jag legat inne och försökt begå
självmord. Dock ser jag det väl mer som att jag ville få sova ett
tag bara, första gången jag tänkte så var jag inne i min första
depression och bodde i mitt rum och helt isolerad. Min mamma blev
otroligt orolig men då visste jag inte att hon gått på medicin eller
lyckopiller som man kallar det några år innan. Och allt det här är
från mammas sida av släkten... Jag är inte ett dugg förvånad om
inte det kommer bli två självmord till i den här släkten och att en
av dom lär vara jag för visst jag ser väl glad ut och skämtar
mycket precis som mamma och min bror. Men det är bara yta egentligen
känns det som om jag går sönder inombords och kvävs av mina egna
känslor. Och imorgon är det förhandlingar också men jag bryr mig inte
det känns oroligt visst men dom verkar ju ändå bara ta läkarens
parti om man säger så fastän att dom har fel!!! För att jag sulle träffa dom
regelbundet stämmer inte nånstans, jag har åkt en gång 2012 och det var på mitt
initiativ. Men skit samma men dom ska inte få komma undan med att dom ljuger. >:(
Men brorsan blir helt fri imorgon så det är ju superbra sen är det DEAD BY APRIL på gröna lund! :D


Svaret blir detsamma

Om någon skulle fråga mig vad som gjort att det ställt till sig mest i mitt liv kanske många skulle undra över svaret men det gör det inte mindre sant. Svaret skulle vara medicinen men att jag även svarar på vad som hjälpt mig så blir svaret detsamma, och om jag skulle svara på vem eller vilka som mest hjälpt mig skulle det bli inga, för ingen har sett sambanden och mönstret men då som jag som någonstans långt inne kunnat svaret själv så hjälpte jag även mest mig själv något som ingen kunnat göra sen allt började. Men om man vänder på det, om det var jag själv som såg svaren och sambanden kan man ju börja tänka lite eftersom att det mest delvis jag som satte mig i sittsen från början men också var den som tog mig ur det. Fast egentligen är det inte så konstigt i efterhand eftersom att jag var blind för vad det verkliga problemet kom ifrån och hur det uppkom. Men nu är fixeringen borta sen lite mindre än två år tillbaka men dessvärre finns det ju alltid problem man inte förstår sig på även om jag försöker förstå. Men det finns ingen som känner mig så bra som jag själv gör men heller ingen inte ens jag som förstår vad det är som verkligen är fel, för det finns saker som hänt i mitt liv där folk bara gissat sig till vad dom tror att det kan vara och jag själv har inte heller förstått vad som hänt... I alla fall ett nytt problem är väl att jag känner att självkänslan sviktar igen och jag kollade på gamla bilder och jag ser problemet jag vill komma tillbaka till det som var innan medicinen då som jag mådde som bäst 2009. Och det är ingen omöjlighet och det krävs för att jag ska känns mig gladare för trots att jag minns det som det värsta året i mitt liv för att jag bodde på HVB hem så ser jag det som att jag mådde bra för övrigt.


För att minnas även om det är jobbigt kommer två bilder från det året som inte är redigerande förutom kontrasten.






Vattnet så skimrande

Vattnet så skimrande

Se till vattnet så skimrande och det tysta ljudet så rinnande mina minnen av dig är blott så försvinnande. Men frågan är om du kan se på mig för dig är jag blott så föga men ljuset brinner inte liksom glimten i mitt öga. Se till vattnet så rinnande liksom känslorna du har för mig är försvinnande men hindra inte tårarna från mitt öga blott jag känner mig för dig så föga. Stoppa inte mina tårar så rinnande ty min kärlek till dig kommer aldrig vara försvinnande det fanns egentligen inget som var förhindrande även om vi tog del av hat och smärta så försvann du aldrig från mitt hjärta. Se till vattnet så skimrande till den dagen vi ses igen är mina tårar rinnande, men ty när vi möts jag blott är så föga men då kan jag se glimten även i ditt öga.  




Den "gränsen"?

Varje gång jag vaknar tänker jag att jag ska ta en dag i taget, ändå så lever jag och är så fuck off mot mig själv som om jag varje dag är redo att dö. Som om jag lever för att känna kicken eller bara glömmer att gränsen i huvudet inte existerar. För många har en gräns i huvudet att nu räcker det nu ska jag ta det lugnt eller att om du gör så här riskerar du att råka illa ut, den ”gränsen” finns inte för mig så jag plågar mig själv gör illa andra och går iväg i impuls tills det är för sent att vända tillbaka. Alltså är jag beredd på att varje dag dö men som det är för mig så är det lätt att vara efterklok men det hjälper ju inte att tänka efteråt. =/  I alla fall imorgon fyller jag år men är faktiskt lite förvånad över att jag kommer ihåg det eftersom att jag hela tiden försöker förtränga det… Bjuder på några bilder från utflykter jag haft på jobbet dock var det inte min boendecoach eller jag som fotade den här gången.







Horse in the air, FAN!!!

Idag var det läkarsamtal och jag har fått lov att dricka lite på tjejmiddagen imorgon men utan medicin. ;) Jag fick det förklarat ganska tydligt , berättade att jag i mina yngre dagar blandade massa tabletter med alkohol och sov i över 17 timmar efteråt, och när jag berättade det för henne som jag har KBT samtal med sa hon att jag kunde dött så om hon känt mig då hade jag inte fått somna. Men i alla fall så blir det ingen medicin och alkohol blandning för min del den här gången. Det blir också tacos knyten och tårta imorgon. =D Heh juste blev arg igår och idag, igår var det för att jag inte hann fixa klart det jag skulle göra klart på jobbet men åkte snabbt och fixade det idag. Sen idag var för att min boendecoach sa att dom skulle göra om och byta arbetsdagar att dom skulle turas om den helgen som jag är hemma i lägenheten men då blev jag förbannad efter som att jag inte kan prata lika lätt med henne som med min boendeassistent så alltså lät det orimligt för mig, eftersom att jag tillbringar mer tid med honom sen gillar jag inte att man försöker bestämma saker över huvudet på mig. Dessutom låt oss säga att dom gör så, då om jag får ångest dom helgerna jag är här så har jag ingen jag kan prata med och eftersom att jag inte kan prata något vidare med min familj heller så låter inte det speciellt klokt. Men om dom fixar en psykolog och är beredd på att jag kommer må sämre låter det som en toppen idé! Fan blir lack!!!


Bilderna som jag hämtade från jobbet

Orginalbild


Efter första redigering



Färdig bild "Horse in the air"


Edwin och hundlast

Det är mycket som händer på kort tid ena stunden har man någon form av blackout sen i andra stunden känns alla problem som bort blåsta, vilket förvisso är jävligt skönt. Igår var det väl lite surt och jobbigt ett tag men det vände sen var allt bra resten av kvällen med min boendeassistent och ja den här gången var han verkligen där, inga hjärnspöken med andra ord. Och igår fick jag inbjudan till dopet för lilla Edwin och jag hoppas verkligen att det är vår på riktigt den dagen då också! Heh jag gjorde i alla fall en fin bild på datorn och egentligen brukar inte jag redigera mina bilder så mycket bara lägga till lite kontraster och ändra ljussättningen men den här gången vart det lite mer än så… Ena bilden är som sagt på Edwin och den andra på två hundar på hunddagiset.


Lilla Edwin
Här kommer några väl valda ord om en liten kille som kom 2011 till
vår jord. Det var som en chock kanske tog lite tid att acceptera men
vi som älskar dig är flera. Som den finaste lilla kille som finns,
som inte kanske än kan ge mycket till svar men ställer ännu inte
lika mycket krav som sin far. Med den finaste och snällaste mor kan du
somna till ro må du tro, med hinder som kanske sätter stopp på
vägen så finns vi och kan ge stöd i alla lägen. Det var några väl
valda ord till en liten kille på vår jord, faster Elin önskar all
lycka till lilla Edwin.





Rida hund går väl inte??


Ett fel och något godare rätt!

Jaha idag var det dags att hämta mina skor från posten och jag hoppas allt går bra den här gången. Hade dessvärre en jobbigare dag igår vet inte vad det berodde på men jag var bara borta helt plötsligt. Det började med att jag satt och hade det trevligt på balkongen och njöt av den lilla solen som var framme sen kände jag en oros känsla gick in på toaletten, och sedan fastnade jag i tankarna och blev otroligt ledsen och jag tror det var bra för mig att gråta. Har nämligen stängt allt inom mig som jag brukar och så kom allt på en gång… Under tre gånger den kvällen tyckte jag att jag såg min andra personal i soffan men han satt inte där och jag bara grät och grät utan att veta den direkta anledningen till gråtanfallen. Massa bilder kom i huvudet och jag hörde en massa och höll för öronen för att slippa ljuden men kom på att det måste ha kommit inne ifrån. Jag minns inte om jag sa något eller bara var upprörd men med tanke på att jag kommer ihåg att min boendecoach frågade om det var henne jag kallade för ”slampa” måste jag ha i alla fall ha sagt något. Fast det är konstigt att jag inte vet vad allt berodde på. Men jag vet att jag natten till onsdag kände ett starkt hat mot kvinnor eller en kvinna vet inte riktigt men drömde att jag slog sönder massa dockor med långt mörkt hår några med blont hår också? Men som alla vet kan drömmar vara konstiga. =/  Heh men jag har haft en bra dag på jobbet i alla fall och vi fick kaka på eftermiddags fikat min enda kommentar var. FAN snyggingen kan baka också!... Det var en praktikant och en brukare som bakat och den var fantastiskt god. =)


Rätt att bli lite glad nu ;)

Nä nu är det fan dags att bli lite glad och för tillfället så är jag det min kära mor har ringt och ändrat mitt abonnemang och en samsung galaxy är på väg till mig och är så jävla glad att hon sa rätt och inte sa iphone då jag är så förbannat trött på itunes som alla appel grejer är beroende av. What ever det gjorde mitt humör lite bättre i alla fall.  Jag hade gärna gjort mig av med min ipod om det inte var för den lilla detaljen att om men bara OM jag mot förmodan skulle åka in igen måste jag ha den. Även om min kompis säkert skulle bli glad om jag åker in med tanke på att vi kanske skulle hamna på samma avdelning… Heh vet inte riktigt men jag tor inte det är värt besväret.


Dom här skorna är på väg till mig också. ;)


Ångestattacker och påskfint

Jag är så trött på att ha ångest hela tiden men förhoppningsvis går det över när det börjar ordna upp sig igen. Jag tycker det är så jobbigt att andas och jag mår illa sen att jag är ledsen gör inte saken bättre men har i alla fall förutom ekonomiska problem som inte löst sig så har jag gjort tårta den här helgen och haft besök. Sen har jag satt upp nya gardiner i köket det är gardiner som man binder upp på stången sen satte jag ett par rosa gardiner över dom vita och band därefter ihop dom i mitten. Själv tycker jag att det blev jätte gulligt sen tänkte jag växla lite och göra så fast med typ vita med lila över och ett lila band i mitten. ;) Sen fick gardinerna i vardagsrummet/sovalkov ett svart band runt om sig. Också fint men inte helt nöjd med just det. Jupp…

En påsktårta dock följde jag inte receptet men ack så god!



Bordet som jag dukade upp inför besöket



Gardinerna i köket ;)



Vardagsrummet



Heh ja det var en liten detalj som jag köpte till hallen också passade på när jag ändå hade kontanater i plånboken


Känslig hårbotten och dåsighet

Jag tror jag blir galen! Jag duschade precis och jag hittade inte mitt vanliga shampoo så jag tog head & shoulders och fan så glömde jag att jag inte kan använda sånt shampoo! :( Jag vet inte varför för jag har kunnat använda sånt shampoo förut men min hårbotten har blivit känsligare så nu bränns det i hela hårbotten. >.< Dessvärre tror jag att det här är mycket mitt egna fel. För det fanns en tid då jag aldrig var håröm och då jag kunde använda all typen utav shampoo. Men efter tiden på behandlingshem och psyket så började jag dra av och slita sönder stora tussar ifrån håret bara för att jag hade svårt att kontrollera ångest och svartsjuka, men gjorde även så när jag var ute på stan då jag hade socialfobi och tyckte att alla stirra ut mig. Så jag slår mig själv på fingrarna så här i efter hand för jag är väldigt arg på mig själv för att jag bara sabbar min kropp. >.< Fick en flummig känsla idag och jag tror det berodde på medicinen för jag blev jätte dåsig i huvudet bara för någon sekund och ett tag kändes det som om allt i kroppen stannade utom synen som jag nästan såg dubbelt med... Juste shoppade igår och även om jag trodde att det aldrig skulle bli av då jag inte mådde så bra i bilen chuffören var tvungen att stanna bilen och jag fick ta min medicin men det var inte utspedd med vatten. >.< Kommer inte ihåg så mycket men jag minns att min boendechoach var med och hon sa att min boendeassistent jobbar på måndag så jag måste uppenbarligen frågat efter honom sen minns jag en glad känsla i huvudet och kroppen men också nervryckningar och hög puls... Konstigt alltihop faktiskt....


Grejer som jag köpte till lägenheten


Inredning och nytt för sommaren!

Jag har på senaste tid shoppat en del och det har varit till sin fördel då det blev finare hemma i lägenheten men också att jag har köpt två sommarklänningar vilket jag varit tveksam till efter som att jag känt att jag mått så dåligt pågrund av det som hände av medicinen. Men jag har som mål att gå i mina gamla kläder igen och må bra...












Det var dom nya detaljerna till lägenheten det. :)






Och klänningarna var på den första är köpt på Bluefox och den andra Halens.


Déja vu känsla

Jag känner att jag är ledsen men känner att jag är starkare än förut och att jag kan handskas med det i alla fall tillfälligt, för jag menar jag har ju klarat av värre saker så när något i livet upprepar sig och händer igen så kan man ju försöka tänka att det här klarar jag av för jag har gjort det förut. Men det udda är att känslorna är lika starka, det är samma svåra situation och jag får samma svar på samma frågor fastän att det gäller någon helt annan den här gången. Så det kan jag verkligen kalla déja vu känsla. Önskar bara att det varit en positiv sådan… I alla fall har lekt lite med datorn på jobbet när jag fick lite tid över och gjorde om bilder och kallar den ena för ”ängeln och djävulen” och den andra för ”tvillingarna” självklart kan man ha en egen uppfattning. :)






Det svenska språket

Jaha, jag har inte duschat på tre dagar och det känns nästan som om sängkläderna ska lägga sig i tvättkorgen av sig själv bara för att dom vill bort ifrån mig. Men jag ska göra det lätt för mig och ta tag i det när jag kommer hem det vill säga om jag inte hamnar i sängen hela den här kvällen också. Förstår inte riktigt vad det är som händer och igår var det något konstigt som hände var väl typ en upprepning av det som hände den 16 mars förra året och ”blackouten” som jag fick i september förra året. Personalen som jobbade hämtade i alla fall den som hade bakjouren och jag fick vid behovsmedicin. Kommer inte ihåg om jag sa så mycket men jag kände en väldigt jobbig yrsel och allting snurrade runt och jag mådde illa nästan kvädes men det blev lättare när jag fått medicinen och fick sova ett tag… Har i alla fall för att få mig på bättre tankar öppnat upp mina meddelande på datorn, och läste ett gammalt meddelande som jag fick av mamma när jag var lite nere och tycker det är jätteroligt inte allt kanske för det var något jag inte förstod men det mesta var roligt i alla fall.




Jag fick i alla fall skratta en del av det. :)


Sydsvenska Dagbladet:
Man
dömd till 2 år i Eslöv
(Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv
!)

21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
(Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)

Nordvästra Skåne Tidningar:

Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)

Örebrokuriren:

Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var undrar man genast?!)

Svenska Dagbladet:

Färre gökar i södra Sverige.
(Vilket låter märkligt med tanke på hur många barn som fötts hittills i år!)


Ingen av de omkomna hade livshotande skador
(Istället dog de av...??)

Uppsala Nya Tidning:

Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där .....)

Bergslagsposten:

Inga spår efter skomakare.
(Han måste ha flugit fram)


Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.
(Nähä....?)

Ölandsbladet:

Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)

Helsingborgs Dagblad:

Vi skriver alt dåligare.
(Det jör vi vel inte!)

Dagens Nyheter:

Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
(Inte undra på!!)

Expressen:

Svältdöd blir vardagsmat.
(Vad blir då festmat?)

Dagen:

Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)

Aftonbladet:

Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju åtminstone sysselsatta!)


Polisen grep torsk i fiskhamnen.
(Var hittar man annars torsk?)


Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Yeah right!)

Östersundsposten:

Krockade med älg på motorcykel.
(Åker älgar motorcykel...?)

 


Jobbigt att prata

Jag vet att sorg kan kännas väldigt tungt men att det kommer så fort förstår jag inte. Jag orkade verkan duscha eller diska igår så jag låg i sängen hela kvällen och jag minns inte riktigt om personalen pratade med mig? Försökte ta mig i kragen och gå upp så jag var väl uppe i tjugo minuter eller så, sen hamna jag pladask i sängen igen. Orkar inget och nu när det en praktikant som jobbar kan man ju inte prata heller vill kanske inte prata men det är jobbigt att säga något överhuvudtaget så även om jag velat så är det för jobbigt...

Har lyssnat på den här till och från hela dagen...

Om

Min profilbild

Elin

RSS 2.0